Novell: Årön del 6

’’Hur tror ni att den hamnade där?’’ frågade Felicia.
’’Det borde vara misshandlarens båt.’’
’’Men den var ju tom?’’
’’Han eller hon måste ha hoppat i vattnet och simmat i land för att inte bli upptäckt.’’ Sa Erik.
Felicia tänkte på inatt då hon hittat Emma vid ytterdörren. Kall och… blöt.
’’Okej, jag måste gå, hejdå’’ sa Felicia hastigt och lade på.
Emma började verkligen skrämma henne nu. Komma hem dyngsur mitt i natten. Inte kunde det väl varit Emma den här gången? Simon borde ju sett vem det var också.  Hon slog Eriks nummer.
’’Förlåt för att jag bara lade på. Hur mår Simon?’’
’’Han kommer att bli bra. Men hans minne är lite dåligt.’’
’’Så han minns inte vem det var?’’
’’Nej… han minns själva misshandeln men han säger att när han ser misshandeln framför sig så är personen liksom mer som en svart skugga. Det är ingen person utan mer som en mörk skuggaktig person.’’
’’Stackars honom. Jag kommer väl dit senare idag.’’
’’Ja, han kanske kommer ihåg vem det var snart om han tränar upp minnet lite bara.’’
’’Ja, vi får hoppas det.’’ Sa Felicia.
Men egentligen så hoppades hon inte på det. Hon var rädd för svaret.

Klockan 15.05 klev Felicia in genom sjukhusets dörrar. Erik stod innanför och väntade på henne.
’’Vart är Emma?’’
’’Hon är hemma hos sig.’’
’’Varför följde hon inte med?’’ frågade han förvånat.
’’Jag berättade inte för henne.’’
’’ Varför inte?’’
’’Det blir bäst så’’ sa hon och han nickade lite instämmande.
De tog hissen upp till tredje våningen och i rum nummer 22 låg Simon i en säng och sov.
’’Han är rätt trött nu, men han mår bra’’ sa Erik.
’’Okej, jag går och köper lite tidningar och något att äta. Kommer snart.’’

Felicia gick ner till första våningen och in på Pressbyrån som fanns där. Hon plockade på sig lite godis och tittade runt bland tidningarna. Då fick hon se en löpsedlarna.
’’Två sjuttonåriga killar, en mördad och en misshandlad under loppet av två dygn på Årön.’’
’’Årön har blivit spöklik. Mord och misshandel under konstiga omständigheter.’’
’’Vem är den mystiska Årö mördaren och misshandlaren?’’
Felicia skakade av sig det, tog upp en Frida tidning och gick mot kassan.

När hon kom upp till Simons rum så var han vaken och han och Erik satt och viskade. De tystnade när de såg att Felicia kommit tillbaka.
’’Jag köpte lite godis och tidningar’’ sa hon och tittade misstänksamt på dem.
’’Toppen ’’ sa Simon och log.
Felicia gick fram och kramade om honom.
’’Aj aj aj’’ sa Simon.
’’Vad?’’ sa Felicia frågande.
’’Brutna revben’’ svarade han.

Två timmar senare stod Felicia och Erik utanför sjukhuset och skulle skiljas åt.
’’Varför var ni så skumma?’’ sa Felicia.
’’Skumma, vad menar du?’’
’’Om ni vet något så är det bäst att ni säger något’’ sa Felicia surt.
’’Vi vet inget’’ sa Erik och började gå mot hans buss.
Felicia trodde honom inte.

Felicia vaknade av en duns. Hon reste sig upp halvt för att titta på klockan. 03.07, det betydde sova vidare. Men hon var inte så trött så hon tog upp sin mobil och satte i hörlurarna i den. Hon bläddrade mellan massor låtar men kunde inte bestämma sig så hon lade bort mobilen. Hon låg och tittade upp i taket tills hon tyckte hon hörde något utanför hennes dörröppning. Hon tittade mot den men såg inge. Hon tittade upp i taket igen men med en kuslig känsla. Lite som om någon iakttog henne. Några sekunder senare tittade hon mot dörröppningen igen. En svart skugga stod i hennes dörröppning.


ÅRÖN IS BACK

Ni hörde rätt. Minns ni min novell som jag skrev i somras och lade upp i delar på bloggen? Alla 5 första delar går att hitta här: http://issaah.blogg.se/category/novell.html. Och den sjätte delen kommer alltså att publiceras inatt. Och jag kommer sedan att fortsätta publicera alla delar. Men jag kommer även under tiden att skriva på ''den riktiga Årön''. Den här versionen som ligger uppe på bloggen och kommer läggas upp kan man nog se som en slags miniversion. Eller den första versionen. Men ni verkade gilla den då så jag hoppas att ni gillar fortsättningen på den, enjoy.




Novell: Årön del 5

En timma senare kom de hem till Emma och satte de sig i soffan med en skål popcorn och tittade på roliga komedier. Allt för att glömma det som pågick. Dock hade Felicia smugit in på toan och ringt Simon för att berätta vad som hänt. Fast hon gillade inte när Simon sagt att han och killarna var hemma hos honom och för festade lite. Hon fick en liten känsla av att de inte brydde sig om vad som hänt eller vad som höll på att hända. Men hon orkade inte störa sig på det, hon hade en vän att se efter. 

De sa god natt redan klockan tio. Det hade varit en lång dag och båda var riktigt trötta.  Emma somnade som ett litet barn i sin säng och Felicia låg och tänkte på en madrass nedanför. Hon var också trött men hon kunde inte sova. Hon tänkte på dagens händelser. Men till slut så somnade hon också.

Felicia vaknade klockan 4 av en smäll. Hon tittade upp på Emmas säng men hon låg inte där. Hon gick ut och kollade i badrummet men där var hon inte häller. Sedan gick hon ner för trappan och mot ytterdörren satt en halvsovande Emma. Felicia tog tag i hennes hand, den var kall. Och hela hon var blöt. Felicia tittade ut för att se om hon blivit blöt av regnet men det hade inte ens regnat.  Konstigt. Hon hade väl varit ute och när hon stängt dörren hade smällen hörts upp till rummet. Hon hjälpte henne upp till sängen och lade henne ner. Felicia lyssnade på hennes tunga andetag. Vad hade hon gjort ute såhär dags? Hade hon gått i sömnen eller varit vaken? Men till slut somnade hon också om.

Emmas mamma kom in klockan 10 och väckte dem.
’’Upp och hoppa sömntutor’’ sa hon och skrattade till.
Felicia var redan vaken och sa god morgon till Emmas mamma. Emma låg och sov men började öppna ögonen när hon hörde sin mammas röst.
’’Emma, du kan inte sova så länge. Särskilt inte när du har gäster här.’’
’’Det är lugnt’’ sa Felicia. ’’Jag går ner och tar en kaffe så kan du komma ner om ett tag.’’
’’Tack ’’ sa Emma och såg på Felicia med en tacksam blick innan hon lade huvudet på kudden igen.

Felicia satte sig på altanen med en kaffe precis som morgonen innan. Hennes mobil ringde. Det var Simon.
’’Hej Simon’’
’’Hej, det är Erik’’
’’Erik, vad gör du med Simons mobil?’’
’’Simon ligger på sjukhuset. Han vart misshandlad igår natt.’’
’’Men gud, vart? när?’’
’’På Årön, vid tretiden inatt’’
’’Åkte ni ut dit igen?’’
’’Ja’’
’’Ni är inte klocka.’’
’’Ja ja, det är inte det viktiga. Det var något skumt där.’’
’’Vadå?’’
’’Efter misshandeln så låg det en båt ute på vattnet i mellan ön och fastlandet.’’
’’Varför är det skumt?’’ frågade Felicia.
’’Det skumma var att ingen satt i den’’ sa Erik.


Novell: Årön del 4

Felicia lade på i örat på Simon.
’’Hallå?’’ ropade han men fick inget svar.
Hon lade ner mobilen i fickan och började springa ut. Hon drog fram sin moppe ur skjulet och satte sig på den för att starta. Den funkade fortfarande men det gick inte att åka fortare än 45 km i timmen. Nu körde hon raka vägen till polisstationen. Det var en lång bit dit men hon brydde sig inte. Hennes bästa vän var på en polisstation, anklagad för ett mord hon inte begått. Även fast hon inte åkte med i båten, eller var ute på den där ön så visste hon. Hennes kompis var ingen mördare.

Emma satt inne i ett litet rum med två poliser mitt emot. En av dem var blond och blåögd och ganska kraftigt bygd. Han satt och skrev ner allt hon sade medans den mörkhåriga muskulösa polisen satt och ställde frågor.
’’Så du minns ingenting av vad som hände igår kväll?’’
’’Jag har ju berättat… Ska jag ta det igen eller?’’
’’Det skadar inte.’’
’’Okej, jag och Erik tog båten till Niclas och Felicia och var där ett tag. Sedan så åkte vi till Simon och efter det så minns jag inget mer.’’
’’Vi har förhört några killar som berättat att de varit på en båt med dig, minns du det?’’
’’Nej, jag minns ingenting säger jag ju. Men ja de säger att jag och några killar åkte ut till en ö.’’
’’Årön.’’ Sa polisen.
Emma nickade.

Felicia slängde moppen utanför polisstationen och rusade in. I receptionen satt en kvinna med uppsatt hår och höll på med datorn. Hon tittade upp när Felicia kom in genom dörren.
’’Hej, kan jag hjälpa dig med något?’’
’’Jag måste träffa en person.’’
’’Vem då?’’
’’Emma Andersson.’’
’’Hon sitter i förhör just nu men… ’’
’’Det är verkligen viktigt.’’
’’Okej, vänta här en stund så får du träffa henne sen.’’
Felicia satte sig ner på en stol och tog upp en tidning. Hon bläddrade igenom den snabbt men var för uppriven för att ens kolla i den.

Tio minuter senare kom en man och hämtade henne. Han följde henne till ett rum och öppnade dörren. Inne i rummet fanns ett bord och två stolar som stod mitt emot varandra. På stolen längst in satt Emma. Felicia gick fram och satte sig mitt emot henne.
’’Vad har de sagt?’’ frågade Felicia.
’’De tror att det var jag som gjorde det.’’
’’Men?’’
’’Och jag säger att jag inte minns något men ska göra allt för att hjälpa dem. Om det var jag så var det jag.’’
’’Är du inte rädd?’’
’’Livrädd.’’


Novell: Årön del 3

’’Vad menar du?’’ sa Felicia chockat.
’’Jag gick iväg med honom och sedan hittade de honom död. Och mig med blodiga händer. Låter inte det lite misstänkt i dina öron?’’
’’Det finns säkert en förklaring till det… ’’ sa Felicia. Men Emma såg på henne att hon var orolig.
’’Jag har mördat någon… ’’ Felicia kramade om henne.
’’Du har inte mördat någon. Vi ska fixa det här. Ta reda på vad som egentligen hände. Allt kommer att bli bra.’’
’’Okej… okej.’’ Sa Emma och torkade sig om ögonen.
’’Jag ska bara hem och äta, jag kommer till dig sen så kan vi kolla på film eller något, okej?’’
’’Okej, vi ses sen.’’

Felicia stängde ytterdörren till Emmas hus. Hon tog upp mobilen och ringde till Simon.
’’Hamnkrogen om 10 minuter. Skynda.’’

Simon satt redan och väntade i en svart rottingmöbel på Hamnkrogens brygga när Felicia kom fram.  Hon satte sig mitt emot honom och beställde in en loka. Simon smuttade på sin öl.
’’Erik är på väg hit nu.’’ Sa han.
’’Vad fan Simon, är du inte orolig?’’
’’För vad?’’
’’För vad? Ni hittar Emma med blodiga händer en bit ifrån en mordplats.’’
’’Tror du att det var Emma?’’ skrattade Simon.
’’Hon tror det.’’ Sa Felicia.
Servitrisen kom ut och ställde lokan på bordet. Felicia tog upp den och drack.
’’Ja, kanske. Men jag tror inte det.’’ Sa Simon.
’’Ön är helt tom på folk, det måste nästan varit någon som var med. Vilka var med på båten?’’
’’Det var jag, Emma, Daniel, Sebbe, Erik och Mattias.
’’Okej, så allt vi behöver göra är att prata med alla som var där och se vad som verkligen hände.’’
’’Vill du att jag ska ringa killarna?’’
Felicia nickade och Simon började slå det första numret. Han lät inte så berörd över det som har hänt, men Simon var inte direkt den som visade hur han kände så Felicia tänkte inte mer på det.
’’De är på väg’’ sa Simon och halsade ner det sista av ölen.
’’En till’’ sa han till servitrisen som gick förbi.
Felicia suckade och tittade på honom.
’’Drack du inte tillräckligt igår?’’ sa hon.
’’ Min vän dog, det finns inget som heter tillräckligt.’’ Svarade Simon.

En stund senare satt alla där samlade på bryggan. Simon, Felicia, Erik, Sebbe och Mattias. Erik beställde in en cola, de andra tog en varsin öl. Felicia irriterade sig på att alla såg så avslappnade ut. Alla satt bakåtlutade och drack. Ingen sa något förens Felicia bröt tystnaden.
’’Vad hände egentligen igår?’’ sa hon.
Killarna satt fortfarande tysta. Mattias tittade på Sebbe som tittade på Erik som tittade på Simon. Simon gjorde en ’’jag vet inte’’ axelryckning.
’’Okej ’’ Erik såg på Felicia.
’’ Det var som jag sa förut till Emma’’ sa han.
’’ Men hon tror att det var hon som mördade Daniel?’’
’’Det är inte helt… ’’
Felicia avbröt honom.
’’Det är inte helt vad?’’
’’Det är inte helt omöjligt’’ sa han.
’’Vad är det du säger, att hon är en mördare?’’
’’Nej, det gör jag inte. Bara att det är den enda förklaringen.’’
’’Men vi känner Emma. Hon skulle aldrig kunna göra något sådant.’’
’’ Kolla, vi känner Emma. Hon är underbar, hon är ingen mördare. Men ibland händer saker man inte kan rå för’’ sa Erik.
Nu lutade sig Felicia också tillbaka och drack sin loka. Utan att säga någonting. Hon tänkte inte ens för en sekund tro att hennes bästa vän. Hennes bästa Emma som hon känt sen dagis. Tjejen som hon delat allt med och sett varje dag i 13 år. Att hon skulle vara en mördare.’’

De skildes åt efter en stund och Felicia gick hem till sig. Hon låg bara på sängen och funderade. Hon skulle följt med ut med båten och varit med Emma så hade kanske inte det här hänt. Hennes mobil ringde, det var Simon.
’’Hej Simon’’
’’Hej, vi har snackat med polisen och så nu… ’’
’’Vad sa de?’’
’’De säger att de tror att Emma gjorde det.’’


Novell: Årön del 2

’’Vad är det?’’ frågade mamma som sett hur Emma och Felicias blickar fastnat i varandra.
’’Inget.’’ sa Emma och drog med Felicia upp till sitt rum.
’’Vad fan, mord?’’ darrade Emma.
Felicia lade ner tidningen med uppslaget om mordet på sängen. Det var ett helt uppslag med text och en stor bild på ön. Ön såg riktigt skum ut på den stora bilden.
’’Tror du det var någon av killarna du vad med på båten?’’
’’Jag vet inte… Jag minns ingenting mer än att vi var hos Simon igår kväll.’’
’’Du åkte iväg med dem i båten runt klockan halv två.’’
’’När var mordet då?’’
Felicia började läsa hela artikeln.
’’17- årig kille mördad på den lilla ön Årön. De tror att mordet inträffat någon gång mellan klockan två och tre inatt. Man kan på kroppen se att han fick ett slag i huvudet som gjorde honom medvetslös och att han sedan har utsatts för mer våld.’’
Emma suckade och lade sig på sängen. Hon sträckte sig efter sin mobil och öppnade det senaste sms:et från Erik.
’’Är du vaken älskling?’’
Emma orkade inte skriva. Istället tryckte hon på ring- knappen.
’’Hej, du är vaken.’’ Svarade Erik.
’’Har du läst tidningen idag Erik?’’
’’Ja… jag vet.’’
’’Mord Erik, mord.’’
’’Jag vet gumman, men tänk hur Daniels föräldrar måste känna.’’
’’Daniel? Daniel Levin?’’
’’Ja, visste du inte att det var han som…?’’
’’Nej, var han på båten med oss?’’
’’Ja, minns du inte?’’
’’Jag minns ingenting från igår… ’’
’’Han och du gick iväg för att du skulle gå på toa och vågade inte gå själv.’’
’’Vad hände sen då?’’.
’’Ni var borta ett tag så vi började leta efter er. Simon hittade Daniel och jag hittade dig en bit bort. Du hade blod på händerna så du måste ha försökt rädda honom eller något. Ledsen gumman’’
’’Jag ringer dig sen, hejdå.’’ Sa Emma och kastade sig sedan ner på sängen.
Hon tryckte ansiktet i kudden.
’’Fan fan fan’’ skrek hon.
’’Vad var det?’’ sa Felicia.
’’Det var Daniel Levin. Han var med oss på båten.’’
’’Oj… ’’ Sa Felicia och satte sig ner. Hon såg chockad ut.
’’Det är inte allt… jag tror att det var jag som dödade honom.’’


Novell: Årön del 1

’’ Dags att vakna nu Emma.’’
Emmas mamma stod i dörröppningen och knackade mot dörrlisten. Emma vred på sig i sängen och lade kudden över huvudet. Var mamma tvungen att väcka henne? Och vad var klockan, sju på morgonen? Det kändes i alla fall så. En stund och två suckar senare tog hon upp mobilen och kollade på klockan, 14.47. Okej, då kanske det var dags att vakna. Hon såg också tre missade samtal från Erik och nio sms, sex av dem från Erik och resten från Felicia. Hon lade mobilen på det svarta nattduksbordet och drog bort täcket. Medans hon gick nerför trappan till köket så funderade hon på vad hon hade gjort igår. Hon mindes att hon och Erik hade tagit båten ut till Niclas för att träffa honom och Felicia. Och sedan lite vagt att de hade åkt ut till Simon. Efter det var allt ganska suddigt. Vilket antagligen betydde några drinkar för mycket och en rejäl baksmälla.


Mamma hade gjort kaffe så Emma tog en kopp och gick ut till altanen. Hon satte sig i en stol och lutade sig bakåt. Hon smuttade på det varma kaffet och såg ut över havet. Det var vackert. De bodde rätt bra här om somrarna, havsutsikt och 100 meter ifrån vattnet där det fanns en hamn med massor av båtar. Bland annat Emmas familjs stora segelbåt på 42 fot och en lite mindre motorbåt som mest Emma brukade använda för att åka ut till de olika öarna i närheten. Det var några segelbåtar ute till sjöss och en och annan motorbåt åkte förbi i full fart. Längre bort var det någon som försökte vindsurfa, men det såg inte ut att gå så bra. Hon förstod det, det var ju nästan vindstilla idag. Hon såg ner på sitt kaffe och funderade på vad hon läst i det senaste sms:et Felicia skrivit, ’’Är på väg nu.’’


Det ringde på dörren men hon orkade inte gå och öppna. Det var hon alldeles för trött för så det fick någon annan göra. Några sekunder senare kom Felicia ut på altanen.  
’’Festade du hårt igår eller?’’ flinade hon.
Det var inte första gången hon såg Emma sitta helt utmattad ute på altanen smuttandes på en kaffe såhär dagen efter en fest.
’’Vad pratar du om, vi var ju med dig och Niclas igår?’’ sa Emma och tog en klunk kaffe till.
’’Ja, i början ja. Men sedan så drog du iväg på Simons motorbåt med honom och några andra killar’’.
’’ Vad pratar du om?’’ sa Emma frågande.
Gårdagen var suddig men hon borde kommit ihåg om de åkte någon annanstans med båten.
’’Jag lovar’’ sa Felicia.
Hon tryckte lite på sin mobil. Sedan satte hon ner den på bordet och satte på högtalare.
’’Hallå?’’ Simons morgontrötta röst lät lite väl risig idag.
’’Tja Simon, vart drog du med Emma och grabbarna igår med båten?’’
’’Vi skulle till den där lilla ön, vad var det den hette nu igen… Årön’’ sa han med sin hesa röst.
’’Okej, du får fortsätta sova nu, ses.’’
’’Där ser du’’ sa Felicia och log lite självbelåtet.
’’Okej då, jag kanske tog en drink för mycket igår.’’
’’Kanske.’’ sa Felicia och flinade.
Hon gick in och hämtade en kopp kaffe till sig själv. Det var det bästa som fanns, morgonkaffe med bästa vännen dagen efter.


Emmas mamma kom ut på altanen med dagens tidning i handen.
’’Har ni hört vad som har hänt, en kille blev mördad inatt på en ö här i närheten.’’
’’Vad säger du, mord? Här?’’
’’Ja, det står ju här. 17- årig kille mördad på Årön. Gud vad hemskt, tänk på killens familj hur de måste känna nu. Och tänk, på den lilla ön, det brukar aldrig vara något folk där ens en gång. Fast jag minns när du var liten och vi tog båten ut dit och bada. Men det var så dåligt väder så vi stannade inte där länge’’
Mamma pratade på men Emma och Felicias blickar stannade upp.
’’Årön.’’ Emma och Felicia såg på varandra.  


Novell

Hej ''alla'' läsare. (Hur många är ni, 15 typ?)
Jag tänkte lägga upp en novell, eller ja jag vet inte om man kan kalla den för det. Den är rätt lång och i olika delar så jag tänkte lägga upp en del i taget här på bloggen med lite pepp från Jossan och i brist på annat. Så första delen kommer väl upp snart ikväll så håll utkik, puss =)


Kändes som om bilden passade lite, ja på sätt och vis.


RSS 2.0