Avslutningstider i år/förra året

Jag kan inte fatta att jag lämnar Prolympia om 5 dagar. Att jag slutar grundskolan. Nian har gått så himla snabbt samtidigt som det ibland känts som det har gått långsamt. Vissa kanske tycker att det är skönt att lämna högstadiet och skolan de går i, inte jag. Hur mycket jag än ser fram emot gymnasiet så kommer jag sakna allt med min skola.

Ett helt år har också gått sedan jag klumpigt nog bröt foten. Bläddrade lite i arkivet och såg vad jag skrivit förra sommaren, vilket helvete det var. Men skulle jag spola tillbaka tiden till den där dagen i skolan då vi lekte irländsk julafton och jag ramlade som jag vet inte vad, då skulle jag inte gjort det annorlunda. Kan låta konstigt, vem vill gå omkring med ett gipsat ben hela sommaren liksom? Och just då önskade man ju bara att det skulle försvinna. När man vaknade på morgonen hoppades man att det skulle vara borta men det var ju självklart kvar. De där få tillfällena då man bara MÅSTE göra saker. Det finns ju liksom inget sätt att komma undan det. Det var bara att vänja sig vid det klumpiga gipset och lära sig gå på kryckor.

Det vart ingen sommar med bad eller jättemycket sol. Ingen utlandsresa som planerat. Inte överdrivet många grillkvällar med kompisar. Men 6 veckor på sig att tänka. Och något med det var liksom skönt. Det är sällan man bara reflekterar över sitt liv så lång tid men det var riktigt nyttigt. Sen kan man ju prata om fysisk smärta och timing men det är ju andra saker. 

Idag på dagen (tror jag) var det ett år sedan jag opererades. Alltså ett år och två dagar sedan jag bröt foten. Dagen innan avslutningen (timing...).  Åkte till akuten på kvällen och kom hem någon gång på natten med en stor klump gips upp till knät. Avslutningen dagen efter hade jag tänkt gå på, men eftersom jag inte visste när jag skulle opereras så struntade jag i den. Men mina fina vänner kom hem till mig efter den med glasstårta och en massa gott ändå.

Och dagen efter det var det dags, operation. Jag var ganska nervös när vi åkte dit eftersom jag inte visste om jag skulle vara vaken eller ''sova'' då jag har en tendens att svimma om jag ser blod. Som tur är efter alla frågor från doktorn bestämde han sig för att jag skulle få vara nersövd. Jag kan fortfarande se de där sekundrarna innan jag ''somnade'' framför mig. En massa folk som stod och tittade ner på mig. Läkare antagligen och så mamma. Godnatt sa de. Knappt två timmar senare vaknade jag och då fick jag ligga på något slags uppvak där jag träffade mamma och pappa och lite andra personer som jag inte har någon bild av. Morfinet hade inte riktigt gått ur kroppen om vi säger så... Fick iallafall sova över där, var asnice man bara sa till sjuksköterskorna vad man ville ha så kom de med det och så fick man se på film, de hade typ en katalog med 200 olika filmer som man fick välja bland. Så övernattningen där var ganska nice och dagen efter fick jag åka hem.

Och det var bara början på sommaren. Klart att jag träffade kompisarna en del och gjorde grejer men man kom liksom aldrig bort från gipset. Som jag förresten bytte till knallrosa efter ett tag, då vart det lite roligare. Och i slutet av juli åkte allt bort och då åkte vi till Tjörn. Mini-semester, hehe. Kände att inlägget vart lite långt men jag tycker själv det är kul att läsa sen så varför inte skriva ner det så länge jag kommer ihåg det liksom. Poängen är nog att det finns positiva sidor när sånt händer också. Tid att tänka om man nu vill det.

I år ska jag iallafall inte göra samma sak, känns som om det räckte. Ska akta mig lite på måndag då det är mentorsdag med lekar men annars är det nog lugnt. Avslutningsmiddag på tisdag med alla nior och så avslutning på onsdag. Sen är det äntligen sommarlov!




Kommentarer
Postat av: Ch

Vilken är den bästa kärleksfilmen?

Bästa tipset vinner en STOR länk med bild

& såklart nya läsare! Kom in och va med i leken;)

2011-06-28 @ 16:58:13
URL: http://silverdam.blogg.se/
Postat av: Hemligt

Fiin blogg!

2012-08-02 @ 17:12:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0